Var kommer du ifrån?

Person nr1: "Var kommer du ifrån?"
Person nr2: "Jag kommer från jorden."
Person nr1: "Va?"
Person nr2: "Vad menar du med va?"
Person nr1: "Asså jag förstår inte vad du menar med jorden."
Person nr2: "Vad jag menar är att jag kommer från jorden."
Person nr1: "Ja, men jag förstår fortfarande inte."
Person nr2: "Vad jag menar är att saker som betyder något för oss, så som var man kommer ifrån, vilket land man är ifrån eller var man är född är egentligen bullshit. Vi lever på samma planet i samma värld. Vi borde hålla ihop, inte leva med gränser och behöva ett pass för att komma till andra sidan jorden. Det är en fri värld, men det tråkiga är att det inte är så. Vi får inte göra som vi vill, vi styrs av andra. Men så länge vi har vårt tänkande kvar så har vi åtminstone lite frihet att tänka vad vi vill. Det kan ingen ta ifrån oss, men vem vet, i framtiden kanske till och med vårt sätt att tänka begränsas."
Person nr1: "Jaha, så har jag aldrig sett på saken."
Person nr2: "Så som den där astronauten sa en gång när han var ute i rymden. Han sa att han inte såg några gränser utan han såg en planet som vi lever på."


[Art of Pixels]

Music IS my Religion

Att musik är HARAM är det roligaste jag någonsin har fått höra av folk. Alltså till en viss punkt förstår man varför de säger att det är haram, men det är fortfarande löjligt. Jag menar att våra förfäder spelade egen musik och dansade glatt, vilket drog folket i byn närmare varandra och samtidigt roade de sig och hade kul. Så varför skulle musik då helt plötsligt bli haram?

Jag tycker personligen att musik är ett sätt att få sin röst hörd, ett sätt att sätta saker och ting i rörelse. Ett sätt att leva. Man kan till och med säga att musik har blivit sitt eget religion. Musik har eget liv i alla människors hjärtan, en plats där man kan känna kärlek, sorg, glädje och mycket, mycket mer. Musik är ett vackert konst som kan skapas för både gott och ont, med musik kan vi ändra världen. Bara titta, titta vilken effekt musik har, bara titta på alla dessa artister när de uppträder på scen, bara titta på alla dessa människor som avgudar dem, bara titta på alla dessa beundrare hur de går med rytmen och när konserten är slut så har de lämnat ett litet minne av sig själv i folkets hjärta. De kommer alltid minnas dem, så varför är musik haram, som en del vill påstå, när man kan göra underbara konstverk med det?


[Art of Pixels]

Gud Finns Inte I Mänskliga Former

"If there were no God, it would have been necessary to invent him." - Voltaire

Den här citatet ovan hittade jag på webben och en sak störde mig väldigt mycket när jag läste den. Det som störde mig var hur den avslutades och som ni ser har den avslutats med "him". Jag menar att man vet inte liksom Guds kön och i Koranen står det att Gud finns inte i männskliga former, så Gud har ingen kön, så varför säger man ändå honom när man pratar om Gud?

Det är därför jag alltid säger Gud när jag pratar om Gud, för annars känner jag inuti att jag förolämpar Gud.

En sak till som är konstigt att oftast när man pratar om Gud så brukar man säga honom liksom, det jag undrar är att, varför säger man inte henne. Liksom kvinnan brukar oftast vara den symbolen för den som ger liv, precis som när man säger moderjord eller på engelska mothernature.

Så hur ska man referera till Gud? Hur som helst, jag tänker hålla mig till att kalla Gud för Gud.


(PS: Jag säger inte att Voltaire har gjort ett misstag och man kan heller inte anklaga honom för det han har sagt.)


[Art of Pixels]

There is NO such thing as DESTINY

Under hela ens liv, ända sen födseln så formas man till den man är idag. Beroende på vilken miljö man lever i, vilka vänner man har, vilka ens familj är, vilken skola man går på med mera. Man kan också säga att det handlar lite om tur också, eftersom om man föds i en bra miljö så kommer man antagligen få det bättre än andra, men det är självklart inte garanterat, finns liksom ingen garanti på livet.

Vad jag vill ha sagt är att jag inte tror på ödet, men på något sätt känns det ändå som om den man blir till är liksom ödet, även om det låter hemskt, så känns det så. Jag menar att som barn så kan man inte direkt bestämma var man ska bo, vilken dagis man ska gå på och senare den skola man hamnar på och de vänner man skaffar blir det liksom ens öde ändå.

Så man kan säga att de första åren tills man blir 18 är redan "bestämt" hur den ska bli och vem som blir ens kompisar och vilken personlighet man får. De första åren av ens liv är de åren som man är som lättast påverkad, det är därför man ska vara försiktig som förälder och kontrollera sina barn så de får en ljus framtid.

Men frågan är dock: "Hur ska man kunna bli den man vill bli om ens liv är liksom redan "bestämt"?"


[Art of Pixels]

Gud, universums skapare?

In the previews chapter: "Gods existence, a myth made by humans or does God really exist?"

Låt mig förklara för dig, dig som läser detta, vad jag egentligen tror om Guds existens.

I den här världen vi lever i så har allting sin ursprung från något annat, där levande varelser som fisk, fåglar, får, andra djurarter, människor och även växter som har evolverat från en annan art till en annan och där vi människor blev de som fick styra på planeten. Till och med jorden har "evolverat" från att vara en brinnande jordklot till den vackra blåa planeten den är idag. Allting, då menar jag allting har någon sorts koppling till något annat. Man kan säga att den de varit är deras "skapare" och i den här världen så har allting sina skapare.

Min poäng är att om allting har sin skapare, så är Gud en av de skaparna som skapat den här världen. Jag menar att saker och ting kan inte bara ploppa fram från ingenstans, den måste ha en skapare, en ursprung, så det tar oss tillbaka till BigBang, universums startpunkt.

Jag tror därför att BigBangs skapare är Gud. Gud skapade BigBang för att det kanske var ett experiment, men jag vet inte, det jag tror dock är att Gud skapade BigBang för att bilda den här världen, den här universum och den här planeten.

Vad jag vill ha sagt är att jag tror på Gud, jag tror på en högre makt, jag tror att det finns någon som är ovanför oss, som håller koll på oss och ser de framsteg och avsteg vi gör.

Men återigen blir en fråga kvar: "Om allting har sin så kallade skapare, vem är då Guds skapare?"


[Art of Pixels]

Guds Existens, En Bluff?

Låt mig säga något till er om religion, ta inte illa upp dock, det är bara min teori och även om en del tycker att jag inte har rätten att säga detta jag tänker säga eller tänker säga att jag har fel så tycker jag att ni bör tänka efter noga innan ni säger något, jag kan ha rätt.

Religion är bullshit, religion är människans konst, religion är kontroll, precis som politik, de enda skillnaderna är att religion kontrollerar ditt sätt att tänka och politik kontrollerar ditt sätt att leva.

Jag tror att religion skapades för länge sedan för att få kontroll över människan, för att få makt och för att lyckas med det så behövde man någon större än sig själv. Så människan skapade Gud. Sen dess har vi människor styrts av tanken av Gud, men Gud finns egentligen inte, Gud är en myt. Man kan inte vara helt hundra procent säker på Guds existens eftersom man aldrig kunnat bevis på att Gud finns, Gud finns bara i de religiösa böckerna som är skrivna. Ja just det, man får inte glömma böckerna, böckerna är skrivna för att människor ska inte glömma vem som bestämmer, vem som styr dem, vem som säger till dem vad som är rätt och vad som är fel, böckerna är skrivna för att få dig att minnas i all evighet att det är Gud som bestämmer.

Men ta inte illa upp, jag menar inte att människan skapade Gud för att vilja människan något ont. Det finns mycket som religion har gett människan när inget hopp har funnits, när allting har varit som värst, när människan varit ensam och behövt någon bredvid sig, någon att prata med, någon som fick att kämpa vidare.

Kanske från första början människan skapade Gud för människans bästa, för att människor höll på att gå ur led och tappa hoppet, men sen så kom det kanske några som utnyttjade denna system och använde Gud som en ursäkt för sitt eget ego, precis som man gör med dagens system som styr samhället.

Men en fråga kvarstår: "Var det Gud som skapade människan eller människan som skapade Gud?"


[Art of Pixels]

Just wanted to let you know...

You know the feeling of making someone feel better, it's so satisfying man. No other feeling beats that and you also feel good about yourself.


[Art of Pixels]

Just a thought...

Jag tror att alla levande varelser har någon sorts mentalt kommunikation mellan varandra som de inte vet om, iallafall som människor inte vet något om än, men jag tror att djur har redan utvecklat den sinnet och att det kanske är människans sjätte sinne. Jag säger detta för att jag tror på det och såg en gång en dokumentär där de berättade om några apor som lärde sig att göra verktyg och knäcka kokosnöter.

Det började med att en apa på en ö lärde sig använda två stenar för att knäcka en kokosnöt och genast nästa dag lärde sig en annan apa på en annan ö att använda två stenar för att knäcka kokosnöten. Så det får en att tänka efter hur den andra apan lärde sig och det finns självklart flera anledningar som att apan kanske råkade slå en sten mot en kokosnöt, men jag tror att den andra apan lärde sig det för att någon sorts mentalt kommunikation skedde mellan dem. Ungefär som hur WiFi fungerar.

Så man kan tänka sig, om detta nu kanske är vårt sjätte sinne, kan man tänka sig då hur framtiden ser ut. En framtid där vi lär oss styra dessa egenskaper och med hjälp av de styra våra bilar, byta kanal på tv:n m.m. Tänk dig att hacka in dig i din kompis hjärna och få reda på allting och t.o.m. skaffa någon sorts anti-virus i form av en cell.

Framtiden hade varit ganska sjukt då.


[Art of Pixels]

"Mata In"

Kan man lita på sin hjärna? Kan man lita på det man vet? Kan man lita på guds existens?

Häromdagen så fick jag en kommentar på en av mina bilder på Facebook och jag började tänka på det jag vet om gud, om livet och om rätt & fel. Jag tänkte att det jag vet om gud är kanske falsk, är kanske lögner och att gud kanske inte existerar eftersom ända sen som barn så har jag blivit tillsagd: "Gud finns. Gud kommer straffa dig om du gör så här. Detta är rätt och detta är fel. Du kommer hamna i himlen om du är god." m.m. Så det får mig att tänka efter, om allt det som har sagts till mig och allt det som jag vet kanske egentligen inte är som det är.

När man blir stor så börjar man tänka för sig själv och frågeställa sig. Man börjar undra helt enkelt, men en fråga stannar kvar: "Tror jag på gud för att jag är troende eller tror jag på gud för att det har matats in i mitt huvud?"

Svår fråga att svara på i mitt läge, because of the past. Men om jag hittar svaret så låter jag världen veta.


[Art of Pixels]