Under hela ens liv, ända sen födseln så formas man till den man är idag. Beroende på vilken miljö man lever i, vilka vänner man har, vilka ens familj är, vilken skola man går på med mera. Man kan också säga att det handlar lite om tur också, eftersom om man föds i en bra miljö så kommer man antagligen få det bättre än andra, men det är självklart inte garanterat, finns liksom ingen garanti på livet.
Vad jag vill ha sagt är att jag inte tror på ödet, men på något sätt känns det ändå som om den man blir till är liksom ödet, även om det låter hemskt, så känns det så. Jag menar att som barn så kan man inte direkt bestämma var man ska bo, vilken dagis man ska gå på och senare den skola man hamnar på och de vänner man skaffar blir det liksom ens öde ändå.
Så man kan säga att de första åren tills man blir 18 är redan "bestämt" hur den ska bli och vem som blir ens kompisar och vilken personlighet man får. De första åren av ens liv är de åren som man är som lättast påverkad, det är därför man ska vara försiktig som förälder och kontrollera sina barn så de får en ljus framtid.
Men frågan är dock: "Hur ska man kunna bli den man vill bli om ens liv är liksom redan "bestämt"?"
[Art of Pixels]
Blogger
- kAwEsH
- “People have said there is an integrity about me, and I think there is. I don't try to follow a trend. I have my own little path.” - Sarah Brightman
No comments:
Post a Comment
Please respect this and DO NOT SPAM my comment section below. Thank you!